2 månader sen sist

Jag hade inte riktigt tänkt skriva något efter jag kom tillbaka till Sverige men fick ett ryck nu ikväll. Idag är det två månader sen jag lämnade England och min fina lilla ö. För tre dagar sen var det ett år sedan jag lämnade Sverige för mitt utbytesår. Det får en att tänka på saker och ting.

Den här sommaren har jag mest träffat alla igen och försökt vänja mig vid att vara hemma. Något som först var otroligt svårt. Jag fick jobb vilket gjorde det lättare att komma in i en rytm och inte tänka för mycket på allt jag lämnat bakom mig. Det som just nu gör saker svårt är att det finns vissa saker och delar av mitt liv här i Sverige som är underbara att ha återvänt till. Samtidigt som jag saknar vissa delar av mitt liv i England något enormt. Det får mig att känna mig oerhört kluven, för jag kan helt ärligt inte se hur min framtid kommer se ut, vilket jag ofta kunnat göra innan. (Kan också bero på att jag har ångest inför skolstarten och att jag är osäker på mina karriärval). Nu vet jag inte heller om jag vill bo i Sverige eller inte i framtiden. För jag vill så gärna återvända till Storbritannien där jag mådde så bra samtidigt som jag inte vill lämna min familj, vänner och skidåkning för evigt. Men jag vill inte heller bo kvar här just nu, för jag trivdes så bra på ett annat ställe. Sen vet jag ju inte heller om jag skulle trivas lika bra en andra gång. Jag är bara rädd för att jag ska stanna i ett liv för att det är bekvämt och för att Sverige ska vara ett bekvämt land med välfärd och hälsokost osv, när jag kanske är lyckligare i ett annat land, även om det landet inte anses vara lika "bra" i alla svenska avseenden jag är uppväxt med. Sen tror jag också att de flesta människor har ett behov av en stabil grund och jag orkar inte leva mellan en massa ställen hela mitt liv. 

Inte för att jag inte är lycklig nu, jag är extremt glad över alla fina vänner jag får hänga med igen. De är så extremt fina! Tänkte mest att det här kan vara bra för andra utbytesstudenter att få läsa om, den förvirrande perioden när man kommer hem, och att även om den är jobbig så är utbytesåret värt det.

Några av de jag saknar allra mest. 
+ Marit
+ Bea
och Brian och Sheila
 
Men bloggen lät mig bara ladda upp ett foto
 
 

Sista dagen - vilken resa jag har varit på!

Just nu kan jag typ inte radera foton. Jag vågrar inte, är väl rädd för att glömma eller något. Jag vill också skriva tusen blogg inlägg för det känns som om det skulle betyda att det här inte är slutet. Jag är så sjukt känslosam just nu. Försöker dock att bara njuta men är hela tiden nära till gråt. Skypeade med Marit imorse och jag kan fortfarande inte fatta att jag inte kommer se henne titt som tätt längre. Så sjukt. Kan heller inte fatta att jag ska lämna det här landet, jag bor snart i Sverige igen och det känns främmande. 
 
Jag måste säga att jag är så SJUKT nöjd över det här året. Jag har gjort allt jag velat och lite till. Allt jag drömde om när jag var här i början har gått i uppfyllelse. Jag har fått underbara vänner och en ny familj. Jag har fått uppleva en annan kultur som jag nu känner mig som en del av. Jag har lärt mig älska människor och saker på ett nytt sätt. Ord kan inte beskriva hur mycket jag älskar mina vänner här och hela stället. Tiden har gått fort men jag har tagit vara på allt jag kunnat och är så oerhört tacksam över allt jag lärt mig. 
 
Idag har jag lyckats njuta av dagen. Umgicks med Bea hela dagen, vi bakade och lagade mat, lekte med ett barnbarn och chillade. Skrattade mycket trots mitt känsliga tillstånd. En riktigt bra och avslappnad sista dag. Tog en promenad i Cowes med Ryan och Bea. Imorgon kommer den svåra delen.
 
Jag och Bea lagar pesto med de obligatorska selfie bilderna med Beas kamera
Ojoj, VILKEN FINMIDDAG
Mitt och Beas tack kort till Brian och Sheila.
Vi sa under middagen hur vi inte tar turistiga bilder i England, med typ polismän för vi ser dem som polismän och tycker inte hattarna är konstiga längre. (Vi kände oss väldigt engelska) sen gick vi ut och tog denna bild....
Jag älskar Cowes 
Jag och Ryan!
 
Nu kommer lite fler bilder från igår:
Connie grilldrottningen delar ut kebab till fotbollsspelare 
Jamie och Alfie
Best bromance ever???
S
SAMMY <3333
Jack tar det hela så seriöst i bakgrunden. 
Georgia <3
Här stod de i en ring runt mig och sjön "We all love Ida". 
Elliott är väldigt redo för EM
Folk som inte hade så många bilder med mig ville ta bilder hela tiden. Kände mig som en kändis
Älskar Niall längst ner
Norsk fylla
 
Vi ses idag Sverige (Svensk tid)

Farväl party

Så ikväll träffade jag alla mina närmaste vänner för att säga hej då. En del kommer jag även träffa på torsdag vid färjan. Och Elisa i Southampton, eftersom hon går i skolan där. Det var en sån trevlig dag. Skrattade så mycket och verkligen bara njöt av umgänget. Vi grillade, spelade fotboll och norsk fylla. Niall hoppade i vattnet med kläderna på. Det var en underbar kväll. Jag trodde att mina vänner inte hade planerat något speciellt alls. Men så kom de med värsta 
 
 
presenterna och korten och gud vet vad.  De hade gått upp klockan 4 för att börja baka en kaka. De gick till skolan och skramlade ihop pengar för att köpa en England tröja till mig! Där det står IDA 16 för att representera detta år. Som de har fått alla lärare och vänner att skriva på! Jag blev så oerhört rörd.  Sen fick jag mindre personliga presenter också. När jag skulle tacka dem för allt började jag gråta och då började den mindre roliga delen av kvällen. Jag blir tårögd bara jag skriver det här. För jag kan inte fatta att jag har fått möjligheten att träffa så underbara människor. Och de har helt ärligt blivit några av mina bästa vänner. Jag älskar dem något enormt! Alla stunder med dem är något jag kommer ha med mig för alltid.
Kolla på den tårtan!!
Asså hur snygg är inte denna?? Kan inte riktigt fatta att det fixade allt detta. Det skolkade från skolan för att få allt gjort. (Hoppas ingen lärare läser det här)
 
Stackars Niall måste ha frusit ihjäl
Jag hat varit väldigt patriotisk idag.
Det får vara nog med bilder för idag.