Tidsoptimist

Hejsan svejsan!
Sitter på landet och surfar på mammas iPhone som jag inte förstår mig på eftersom mitt internet är slut. Tänkte i alla fall bara uppdatera lite om hur alla planer går inför min avresa. Jag har nyligen kommit fram till att det troligtvis inte går så bra och att jag borde tänkt lite annorlunda när jag planerade hur jag skulle packa. För jag kommer börja packa den 3/8 vilket är tio dagar innan jag åker, och tre av dem dagarna ska jag spendera på Gotland?! Hur gick det här till och varför började jag inte packa tidigare som planerat?! Nä istället är planen att packa för en flytt till ett annat land där jag ska vara i tio månader, på sju ynkliga dagar? Samtidigt som jag ska umgås med människor och säga en massa hej då... Hur gick det här till och hur har tiden kunnat
Gå så fort?!
Aja... Annars är det bra med mig, sa hej då till en kusin idag, kändes lite vemodigt eftersom hon ska flytta till Stockholm i höst och vi skulle kunnat umgåtts mer.
Har inga bilder till det här inlägget men ni kan väl föreställa er en opackad väska och tiden som bara går med en Ida brevid som har noll koll på läget...

Flygbiljetten

Nu är jag här igen med ett litet fint blogginlägg.
 
JAG HAR FÅTT MIN FLYGBILJETT!!!! Blev fruktansvärt glad när jag fick den för allt kändes så verkligt! Det gjorde också att jag glömde bort att vara ledsen över allt jag går miste om hemma. Nu känner jag mig mycket lugnare över att jag kommer sakna människor och blir allt mer taggad på att åka! Bara 1 månad och 2 dagar kvar nu!!
Såg också att jag beräknas komma tillbaka den 28 juni vilket jag antar är ett preliminärt datum men blev ändå glad att jag fick reda på lite mer om när man beräknas återvända!
 
 
 
 
 
 
 

Brittisk pop och magont

Det var ett tag sen sist och det beror på att ingenting intressant har hänt gällande mitt utbytesår. Tills för några dagar sedan då Bea frågade mig om jag skulle vilja gå på en One Direction konsert med henne. Hon är ett fan och ville verkligen gå, dock känner hon ju ingen i England än och skulle vara tvungen att gå själv om hon inte gick med mig. Jag har aldrig lyssnat särskilt mycket på bandet men har en kusin som lyssnar flitigtoch kan därför en del låtar. Nu verkar det som om att om vi får tag på biljetter så skulle vi gå och jag tycker faktiskt det skulle vara kul. En fullsatt konsert på Wembley säger väl ingen nej till och kan man få mer britpop än One Direction?
 
Annars har jag börjat inse allt mer att den här resan kommer ske på riktigt och det är självklart kul men också väldigt jobbigt. Jag trodde nämligen inte jag skulle tycka det var så jobbigt att lämna kompisar och familjen bakom mig men nu får jag ont i magen bara av tanken på det. Egentligen är väl det ett bevis på att man har underbara betydelsefulla människor i ens liv men det gör det inte mindre smärtsamt. Nu har jag också börjat säga hej då till en del som jag inte kommer hinna träffa något mer innan jag åker och det var ju inte direkt det muntraste jag gjort den här sommaren. 
Kram Ida