Brittisk pop och magont

Det var ett tag sen sist och det beror på att ingenting intressant har hänt gällande mitt utbytesår. Tills för några dagar sedan då Bea frågade mig om jag skulle vilja gå på en One Direction konsert med henne. Hon är ett fan och ville verkligen gå, dock känner hon ju ingen i England än och skulle vara tvungen att gå själv om hon inte gick med mig. Jag har aldrig lyssnat särskilt mycket på bandet men har en kusin som lyssnar flitigtoch kan därför en del låtar. Nu verkar det som om att om vi får tag på biljetter så skulle vi gå och jag tycker faktiskt det skulle vara kul. En fullsatt konsert på Wembley säger väl ingen nej till och kan man få mer britpop än One Direction?
 
Annars har jag börjat inse allt mer att den här resan kommer ske på riktigt och det är självklart kul men också väldigt jobbigt. Jag trodde nämligen inte jag skulle tycka det var så jobbigt att lämna kompisar och familjen bakom mig men nu får jag ont i magen bara av tanken på det. Egentligen är väl det ett bevis på att man har underbara betydelsefulla människor i ens liv men det gör det inte mindre smärtsamt. Nu har jag också börjat säga hej då till en del som jag inte kommer hinna träffa något mer innan jag åker och det var ju inte direkt det muntraste jag gjort den här sommaren. 
Kram Ida