2 månader sen sist

Jag hade inte riktigt tänkt skriva något efter jag kom tillbaka till Sverige men fick ett ryck nu ikväll. Idag är det två månader sen jag lämnade England och min fina lilla ö. För tre dagar sen var det ett år sedan jag lämnade Sverige för mitt utbytesår. Det får en att tänka på saker och ting.

Den här sommaren har jag mest träffat alla igen och försökt vänja mig vid att vara hemma. Något som först var otroligt svårt. Jag fick jobb vilket gjorde det lättare att komma in i en rytm och inte tänka för mycket på allt jag lämnat bakom mig. Det som just nu gör saker svårt är att det finns vissa saker och delar av mitt liv här i Sverige som är underbara att ha återvänt till. Samtidigt som jag saknar vissa delar av mitt liv i England något enormt. Det får mig att känna mig oerhört kluven, för jag kan helt ärligt inte se hur min framtid kommer se ut, vilket jag ofta kunnat göra innan. (Kan också bero på att jag har ångest inför skolstarten och att jag är osäker på mina karriärval). Nu vet jag inte heller om jag vill bo i Sverige eller inte i framtiden. För jag vill så gärna återvända till Storbritannien där jag mådde så bra samtidigt som jag inte vill lämna min familj, vänner och skidåkning för evigt. Men jag vill inte heller bo kvar här just nu, för jag trivdes så bra på ett annat ställe. Sen vet jag ju inte heller om jag skulle trivas lika bra en andra gång. Jag är bara rädd för att jag ska stanna i ett liv för att det är bekvämt och för att Sverige ska vara ett bekvämt land med välfärd och hälsokost osv, när jag kanske är lyckligare i ett annat land, även om det landet inte anses vara lika "bra" i alla svenska avseenden jag är uppväxt med. Sen tror jag också att de flesta människor har ett behov av en stabil grund och jag orkar inte leva mellan en massa ställen hela mitt liv. 

Inte för att jag inte är lycklig nu, jag är extremt glad över alla fina vänner jag får hänga med igen. De är så extremt fina! Tänkte mest att det här kan vara bra för andra utbytesstudenter att få läsa om, den förvirrande perioden när man kommer hem, och att även om den är jobbig så är utbytesåret värt det.

Några av de jag saknar allra mest. 
+ Marit
+ Bea
och Brian och Sheila
 
Men bloggen lät mig bara ladda upp ett foto